Ölprovning i Gamla stan - Ale, Öl, Mjöd, Cider - Historia och fakta

Ale, öl, malt, mjöd... visste du detta! Kom på ölprovning och lär mer!

Öl är en mycket gammal kulturdryck och redan för fyra tusen år sedan upptecknade sumererna recept på en öldryck som resulterade i att folk blev " upprymda och saliga" när de drack det. Säd började odlas för cirka 10.000 år sedan varför det är troligt att öl tillverkats mycket tidigare än vad som finns nedtecknat. Öltillverkningen var nära förknippad med matlagning och bakning och man använde faktiskt bröd i öltillverkningen innan man hittade på mältningen. Öl ölprovning stockholmvar också en helig dryck som man offrade åt gudarna och i Babylon hade man en "ölbryggandets" gudinna som hette Ninkasi - "hon som fyller munnen". Egyptierna trodde att Osiris givit dem kunskapen att göra öl. Ofta smaksatte de ölen med dadelsirap eller honung.
Romarna kallade brygden "cerevisia," av Ceres, växtlighetens, och framför allt sädens gudinna, och "vis", latin för "styrka." Därav det spanska namnet för öl, cerveza. I Japan offrar man fortfarande öl till gudarna i speciella tempel.

Legenden säger att Odin i örnhamn spillde kunskapens öl från himlen till människorna. Gudarnas ölmakare var dock havsguden Ägir som var så gästfri att alla dryckeshorn fyllde sig själv när de blivit urdruckna! Byggver är kornets(Bjugg) och ölets gud medan man kan säga att Beila är mjödbryggandets gudinna. Till honom och henne blotade man lämpligen när ölet eller mjöden skulle börja jäsa. Vid ett ölgille hos Ägir smädades Byggver av Loke för sin övermodighet eftersom som han ju bara var Frejs(växtlighetens) tjänare.

Mjödet - var ett slags "lyxöl"- ( fast egentligen är det ett honungsvin mer besläktat med vin än öl) med gamla anor men de äldsta fynden av drycken kommer från Kina och är cirka 9 000 år gamla. Första gången mjöd omnämns i text är i den indiska texten Rigveda, skriven någon gång mellan 1700 och 1100 f.Kr. Själva ordet mjöd härstammar också från det indoeuropeiska ordet för honung, medhu. och dracks under vikingatid och medeltid. Man har man inte lyckats återskapa det fullt ut då det inte finns något orginalrecept. Man vet dock att mycket honung ingick och att det troligtvis var starkare än öl och att det dessutom var tre gånger så dyrt. Många har dock gjort tappra försök att hitta originalet och gör så fortfarande med framgång...!
Att drycken var helig känner nog dom flesta till, dels beroende på att honung var en svårtillgänglig vara, men även på att traditionell mjödbryggning var en tidskrävande procedur med lagring och efterjäsning på upp emot minst en månad. Detta gjorde att man under vikingatiden laborerade med malt, d.v.s. samma procedur som ölbryggningen, med den dåtida rökiga malten och helt enkelt tillsatte honung. Detta blev en mörk nästan svart dryck ,mölska, med klar rökig smak och ev. tillsatt med andra kryddor och en del honung. Drycken blev en så kallad vardagsmjöd och eftersom bryggprocessen följde ölets framställning, så tog det inte så lång tid att färdigställa. Den guldgula honungsmjöden bryggdes främst av stormän och hövdingar till gillen och större viktiga sammankomster.

Det finns ännu i dag en variant på den fornnordiska vardagsmjöden kvar i vårt land på Gotland, den så kallade ”mölskan”, vilken tillverkas på ungefär hälften gotländsk rökmalt och hälften honung, som jäses med bakjäst, drycken blir ganska stark.

 Under medeltiden tog ölkvalitén ett språng framåt mycket tack vare den energi som munkarna lade ner på växtförädling och förbättrade bryggmetoder. Tyskarna ansågs vara de bästa ölbryggarna varför vi importerade en hel del öl från Danzig och Rostock. Öl var under tidig medeltid ett vanligt betalningsmedel och används ofta som gåva.
trappistölAtt man drack aktningsvärda mängder öl under medeltiden vittnar dokument från Solberga kloster utanför Visby om. Där fick en nunna 14 tunnor öl om året, vilket motsvarar en en dagskonsumtion om 5 liter.
Ett annat imponerande exempel är statistiken från den årliga Valborgsmässofesten i Stockholms rådhus i Gamla stan. Middagen hölls för att fira nya rådmän samt övriga förtroendevalda i staden då de tillsattes. Vid dessa tillställningar drack varje deltagare omkring tio liter öl, och vid extremt blöta middagar som 1463 och 1468 hela 14,5 liter! - och därtill även viner!
Förklaringar till denna hejdlösa konsumtion var många. Förutom att maten oftast var mycket salt eller till och med härsken, krävdes stora mängder vätska för att skölja ner eländet. Det bjöds ju knappast några alternativ till ölet som också ofta var svagare än dagens dito. Vin var väsentligt dyrare och dracks mest av välbeställda. På denna tid var det också säkrare att dricka öl än vatten av hygieniska - medicinska skäl.

Kvalitén på ölet var länge dock generellt låg varför man smaksatte ölet med pors, enbär, tranbär, malört, tistlar, brännässlor, kamomill, humle, älgört, frukt, senare med kinabark, ingefära, kanel, mm. Av detta finns stort sett bara humle och lite frukt kvar inom öltillverkningen medan man inom vin- och sprittillverkningen fortfarande flitigt använder olika smaksättningar. När ölets kvalitet höjdes och det smakade bättre började man förstås dricka mer. Gustav Vasas knektar lär ha konsumerat 15-20 liter per dag! En förklaring var att ölet inte var särskilt starkt. Alkoholhalten på det öl man drack till vardags motsvarade det nutida folkölet, det vill säga omkring 3 volymprocent men oftast var det av lägre procenthalt.
Öl, ölliknande drycker, cider och vin var de enda stora kulturdryckerna som fanns innan teet och kaffet importerades till västerlandet i slutet 1600- talet.(spriten som mer allmän dryck kom ungefär samtidigt som te och kaffe senare choklad).

Historiskt öldekret
Medan man i Sverige läskade sig med stora mängder herröl, svenneöl och andra brygder, satt de bayerska bröderna och dubbelregenterna Vilhelm IV och Ludvig X och grubblade hur man skulle rädda ekonomin i sitt rike. De var nämligen hårt skuldsatta efter sina många krigståg. I Bayern bryggdes länge öl med skiftande kvalitet, och det var inte ovanligt att man drygade ut kornmalten med andra stärkelsehaltiga grödor som bönor och ärtor. För att råda bot på detta och höja det bayerska ölets anseende, utfärdade Wilhelm ett påbud om vad ölet fick innehålla och hur mycket det fick kosta. Påbudet infördes den 23-24 april 1516, och är känt som det bayerska Reinheitsgebot. Försäljningsökningen som följe gav betydande skatteinkomster till den bayerska staten.
Numera är Reinheitsgebot bara praxis.
Den ursprungliga texten nämner endast korn, humle och vatten som tillåtna ingredienser. Jästen nämns inte eftersom man ännu inte visste hur det gick till när vörten omvandlades till öl!!! Senare gjordes ett tillägg för att även veteölet skulle falla under Reinheitsgebot.

Brännvinet får konkurrens!
Under medeltiden och fram till och med 1600-talet var öl den dominerande berusningsdrycken i Sverige. Under 1700-talet bröts dock den traditionen i och med att brännvinet etablerade sig på allvar.
Paradoxalt nog var det bryggarskrået som hade ensamrätt på kommersiell brännvinstillverkning och vid mitten av århundradet var det just brännvins- tillverkningen och inte ölbryggningen som drog in de största inkomsterna till bryggarna.
Även om ölet hamnade i skymundan innebar det inte att ölkrusen helt torkade igen.
En forskare på 1800-talet ögnade igenom Bellmans alster och kunde sammanställa en lång lista med ölsorter; han nämner öl, dubbelt öl, enkelt öl, porsöl, tallstruntöl, körsbärsöl, färsköl, buska, svagöl, trippelbier, Dantziger doppelbier, Schwachbier, Rostockerbier, Westmans-porter, dricka, dricku, svagdricka, finsk lura samt härtill även vört, ölostvassla, mjöd samt björklaka.
Att Bellman inte nämner termen "svensköl" är inte så konstigt, eftersom den snarast är en sammanfattande benämning på de tre vanligaste ölsorterna; dubbelt öl, enkelt öl och svagöl. Svenskölet var överjäst och bryggdes fram till slutet av 1800-talet, då det konkurrerades ut av nya underjästa sorter.

Nya sorter gör ölet populärt igen
1800-talet är nog det viktigast århundradet i ölhistorien. Det var då öltillverkning blir big business. Louis Pasteur upptäckte jästbakterier och mikroorganismer och man började förstå de komplicerade förloppen i ölframställningen och flera nya typer av öl såg dagens ljus. Transporterna förbättrades, kyltekniken uppstår, förpackningarna förbättras likaså buteljeringen och förvaringen av öl.
Svensk-öl bryggdes med överjäsning. Överjäsningen var "det gamla" sättet att brygga öl som innebar att man jäste ölet i temperaturer kring 20° och att jästen flöt upp till ytan under jäsningen gång, därav namnet. I Bayern hade man däremot ända sedan medeltiden behärskat en annan bryggmetod, underjäsningen. Jäsningen, som här ägde rum vid temperaturer mellan 0° och 10°, följdes av flera månaders lagring, från början i grottor men senare i speciella ölkällare som sprängdes ur berget. Under jäsningsprocessen sjönk jästen till botten på jäskaret i stället för att stiga till ytan som vid överjäsning. Resultatet blev ett öl som innehöll mer kolsyra och dessutom var hållbarare än det överjästa ölet.
Trots att bayerska munkar hållit påmed underjäsning åtminstone sedan 1300-talet, blev tekniken inte känd utanför Bayerns gränser förrän på 1840-talet. Till skillnad mot de nordtyska bryggarna hade bayrarna aldrig exporterat några större mängder öl, vilket förmodligen var den främsta orsaken till att de så länge fick vara ensamma om underjäsningstekniken.

Att döma av ölanalyser och recept från mitten av 1800-talet utvecklades dock ganska snart en svensk variant av det "ortodoxa" bayerska öl som tyskarna hade bryggt, nämligen det svenska lagerölet. Medan det ursprungliga bayerska ölet var mörkt chokladbrunt, fick lagerölet en ljusbrun, ibland mörkt guldgul ton. Det var dessutom mildare humlat och i allmänhet mer alkoholstarkt. Styrkan hos lagerölet motsvarade våra dagars exportöl, det vill säga omkring 5,5 volymprocent alkohol. Både lagerölet och det ursprungliga bayerska ölet hade en utpräglad söt ton i smaken.
När pilsner- ölet sedan kom på 1870-talet kan man säga att det fyllde ett smakmässigt tomrum i det svenska utbudet. Det var inte sött, utan torrt med en tydlig humlebeska. Dessutom var det betydligt ljusare än andra tillgängliga öltyper.

Först att brygga pilsneröl i Sverige var Alfred Sandwall i Borås. Under vintern 1876-77 satte han igång med sin tillverkning, men pilsnerölet togs kort efter introduktionen bort ur bryggeriets sortiment. Man hade helt enkelt svårt att sälja den nya öltypen i det relativt lilla Borås.

De verkliga pilsnerpionjärerna blev i stället Franz Heiss Sr och han kompanjon bryggmästaren Georg Sellman vid Hamburgerbryggeriet på Luntmakaregatan i Stockholm. Franz Heiss reste själv 1877 till staden Pilsen i Böhmen för att lära sig brygga pilsner. På hösten samma år bryggdes den första pilsnern vid Hamburgerbryggeriet, och försäljningen bör efter lagring ha kommit igång någon gång kring årsskiftet 1877-78.
Marknadsföringen av pilsnerölet - som liknades vid champagne- vände sig till överklassen, och introduktionen ägde rum på Operakällaren. Starten var lite trög, men det dröjde inte länge förrän pilsnern dracks i alla samhällsskikt. Snart hade alla bryggerier i Stockholm börjat brygga pilsneröl, och bryggerierna ute i landet var inte sena att följa efter. Sedan första världskriget har öl av pilsnertyp helt dominerat det svenska ölutbudet.
Den pilsner som bryggdes i Sverige kring sekelskiftet var förmodligen ganska trogen sin böhmiska förebild. Stamvörtstyrkan låg kring 12 procent och alkoholhalten omkring 5 volymprocent.

De sista årtiondena under 1800-talet blev en guldålder för bryggerierna i Sverige, och det var då som antalet bryggerier var som störst.En bit in på 1900-talet fanns 240 ölbryggerier därefter minskade antalet stadigt fram till bottennoteringen 1992 med tio bryggerier ägda av sju företag!

Några bra svenska bryggerier.
Gamla Slottskällans Bryggeri ölprovning stockholm Hantverksbryggeriet
Jämtlands Bryggeri
Millingstorps gårdsbryggeri
Nils Oscar Bryggeri och Bränneri
Nynäshamn Ångbryggeri
Ölands Gårdsbryggeri
Sigtuna Brygghus
Närke Kulturbryggeri
Hantverksbryggeriet
Oppigårds Bryggeri
Gotlands Bryggeri
Beer Studio,
Södra Maltfabriken,
Centralbryggeriet Linköping,
Carlskrona Bryggeri,
Barlingbo Bryggeri
Poppels Bryggeri i Mölndal,
Electric Nurse
i Landvetter,
Swedish Lapland Production (Nyckelbryggerier) i Älvsbyn. Coppersmith’s
Nya Carnegiebryggeriet
På 1800-talet fanns 500 bryggerier under den senare delen. I början av 1990-talet var antalet bryggerier nere i drygt 20 stycken. I dag finns närmare 200 bryggerier som tillverkar drycker professionellt i Sverige.

Bästa bryggeriet i Sverige 2015 är Omnipollo enligt internationella tyckare


 

Mest öl dricks det i Tjeckien, där man dricker 143 liter per capita och år.
I Sverige dricks det 50 liter per capita.
I Danmark dricks det 100 liter per capita.
I Kina bryggs det numera mest öl.
I USA bryggs det näst mest öl.
Totalt i Tyskland finns 1300 bryggerier.
Totalt i världen finns 7000 bryggerier.
Starköl måste fram till 1955 köpas mot recept på apotek, allt enligt principen "är det inte skadligt så borde det vara det".
Egyptier i Gamla Riket brukade hälsa på varandra med frasen "bröd och öl".
Cenosillicafobi - rädsla för tomma glas.
Världens mest säljande öl 2015 heter Snow Beer (雪花啤酒) från Kina

Det senaste i ölväg är Bière de Champagne...öl gjord som champagne och lagrad i Champagne!
se: Malheur och Deus

 Välkommen på en ölprovning i Gamla stan, Stockholm


 

Lite öl/alelexikon

Ale: överjäst och vanligen kopparfärgad färgen kan variera ifrån ljus till mörk. Ölet brukar ha en tydlig beska i sig, en fruktig smak. Ale är huvudsakligen ett engelskt öl men görs även i Belgien. Altbier: Ett överjäst öl, kopparfärgad ifrån Tyskland, typiskt för Düsseldorfsregionen. Karaktären är lätt rostad.

Barley Wine: Extra stark, engelsk ale.

Bayersk: ett underjäst öl, har en lätt rostad smak, är halvmörk. Kommer ursprunligen ifrån Bayern i Tyskland.

Beska: En av de viktiga smakerna i öl. Beskan kommer från humlen och känns med smaklökarna som sitter längst bak på sidorna av tungan.

Bière de garde: Öl som källarlagrats extra länge, egen ölstil i franska Flandern.

Bitter: En typ av ale som ofta är lite svagare. Brukas användas för välhumlad Engelsk Ale med rejäl beska. Populäraste ölen på puben är den typ av öl.

Blanche: Ett lite syrligt öl ifrån Belgien, bryggt på vete och oftast smaksatt med kryddor. Ett öl som är ofiltrerat, därför namnet, det är jästen som ger dess färg och grumlighet.

Bock: Extra starkt tyskt öl. Fryst starkt öl Eisbock.

Dortmunder: Ljus tysk öl.

Dunkel: Mörkt Öl. (tyska)

Eftersmak: Den smak och doft man känner efter att man svalt ölet. Öl med stor beska har ofta en tydligare eftersmak. Eftersmaken kan även vara aromatisk.

Faro: Lambic där man har tillsatt socker.

Fällning: Jästfällning som finns i botten av flaskor där ölet har efterjäst.

Färsköl: Öl som är opastöriserad och ofiltrerad. Har ofta mer arom och är fylligare än sin pastöriserade och filtrerade motsvarighet, på motsvarande sätt som brittisk "Real Ale".

Gueuze: Ett spontantjäst öl ifrån Belgien, en blandning av gammal och ung lambic.

Helles: Ljust öl. (tyskt).

Helmalt: Öl som enbart är bryggt på mältad korn ovh inte med tillsatser som majs ris eller socker. Detta öl får en fylligare och kraftigare smak.

Humle: En ört vars honblommor (kottar) används för att ge smak i öl. För att få olika beska används olika sorters humle. Det är ett bittert hartsämne, lupulin, som används i ölframställning. Humlen verkar också konserverande.

IPA: Indian pale ale -ale gjord beskare och starkare

Jäst: En typ av svamp som har förmågan att omvandla socker till alkohol. Inom ölbryggning används två huvudtyper av jäst, överjäst och underjäst.
Underjäst öl jäser vid en temperatur av runt 10 grader. Överjäst öl jäser vid knapp rumstemperatur.

Klosteröl: Ett överjäst belgisk öltyp som är kraftigt och starkt och ofta efterjäst på butelj, kan ha lite olika nyanser, mörkt till ljust.

Kriek: Belgiskt lambic som smaksatts med körsbär.

Kölsch: Överjäst, ljust öl från Köln.

Lager: Samlingsnamnet för samtliga underjästa öl sorter. Det öl vi dricker mest i Sverige, är oftast ett ljust öl med mild humlesmak. Med andra ord ett lättdrucket öl. I Tyskland finns mörka varianter ochså.

Lambic: Spontanjäst belgiskt öl gjord på vete, korn och gammalt humle. Det får mogna 1 år eller mer. Har en syrlig smak.

Malt: Det är malten som ger ölet dess sötma och färg.

Mild Ale: En ale som är humlesvagare, mörk och mildare i smaken.

Märzenbier: Tyskt öl som förr bryggdes i Mars och lagrades till Oktoberfesten.

Pale Ale: Ljus ale, ofta beteckning på premium bitter.

Pastörisering: En process där man upphettar och snabbt kyler ner det färdiga ölet för att döda eventuella bakterier.

Pils: Klassisk: Underjäst, med stor humlebeska och är ett mycket ljust öl.
Ur pilsnen anses vara Urquell ifrån Pilzen i nuvarande Tjeckien.

Pint: Äldre Anglosaxiskt rymdmått är ett vanligt öl mått, motsvarar 0,567 liter.

Porter: Kommer ifrån engelskans porter´s ale "bärarens öl", ursprungligen engelskt mörkt, humlebeskt, överjäst öl med sötma. Förekommer också numera underjäst.

Premium: En term i USA för lageröl av högre kvalitet och är starkare och med djupare guldton.

Pub: Förkortning av Public House - hus öppet för allmänheten. Engelsk typ av bar med framför allt servering av öl men även av mat.

Rauchbier: Öl från Bamberg med stark röksmak.

Real ale: Opastöriserad och ofiltrerad ale som fått efterjäsa på flaska eller i fat, brukar kallas för detta.

Renhetslagar, reinheitsgebot: Tysk lag från 1516 som påbjuder att lageröl bara får innehålla malt, jäst, humle och vatten.

Råfrukt: Används ibland vid tillverkning av öl. I Sverige får max 49,99% råfrukt användas vid bryggning. De vanligaste råfrukterna är majs, ris och socker.

Rökmalt: Malt där mältningen avbrutits med rök, vanligen från bokved.

Stamvört: Halvvägs igenom bryggprocessen, före jäsningen, kallas ölen för stamvört. Den är då väldigt söt eftersom maltsockret inte har jästs till alkohol än.

Stamvörtstyrka: Mått på hur mycket malt som använts i vörten, exempelvis till 11% stamvörtstyrka har 11% maltextrakt använts.

Steam Beer: Förr typiskt underjäst öl i Kalifornien. Bryggs vid hög temperatur, men eftersom is saknades kunde det inte kylas som lager.

Stout: Nästan svart, överjäst öl som bryggs av kraftigt rostad malt. Påminner om porter men är kraftigare i karaktären.Mest kända stouten är Guinness. Med en rejäl beska.

Sötma: En av ölets grundegenskaper är sötman. Större delen av sötman kommer från malten och kan variera i karaktär från socker och karamell till en bränd eller rostad ton.

Veteöl: Är överjästa och ljusa till mellan mörka med jästfällning (mitt hefe) eller utan (kristall). Kornet har till viss del byts ut av vete.

Trappistöl: Öl som bryggs av munkar på Trappistordenkloster I Belgien och Holland.

Öl: En vanlig definition av öl är "jäst men ej destillerad dryck baserad på spannmål". Enligt denna definition har man bryggt öl ungefär lika länge som man har odlat spannmål och bakat bröd, dvs i ca 7000 år. Det finns ett ordspråk som säger att "öl är flytande bröd"!


Visste du detta om.....CIDER

Historia

För ca 20 000 år sedan livnärde sig våra förfäder bland annat av små äpplen. I omfång var de som paradisäpplen, men smaken var sötare.

För mer än 2 000 år sedan tillverkade romare och folk i Orienten jäst äppelmust, d vs cider. altRomarna kallade den cisera - rusgivande dryck . Enligt Hippokrates och Plinius den äldre drack grekerna en jäst äppeldryck redan fem sekler före Kristi födelse. De kallade sin dryck sikera.
Genom att nya äppelsorter korsades fram och gav bättre och bättre frukt utvecklades även smaken på cidern.

Efter hand lärde man sig även att tillsätta lite socker eller honung för att förstärka smaken och att jäsa en andra gång i flaskan. Tack vare romarna spred sig bruket att dricka cider runt om i Europa. Vattnet höll på den tiden en mycket dålig kvalité varför cidern blev populär framförallt i områdena kring Biscayabukten, Bretagne och Normandie.

Ett stort ciderområde fanns även i spanska Galizien. Wilhelm Erövraren introducerade cidern i England efter slaget vid Hastings år 1066. Där blev den snabbt populär bland invånarna. Den svenska cidern har anor från slutet av 1800-talet, och än i dag skiljer sig tillverkningen från t ex den i England.

Äppelsaft eller äppelmust har förmodligen tillverkats så länge frukten varit känd. Dock fanns på den tiden ingen metod att bevara musten färsk utan den fick konsumeras omedelbart. Glömdes den ett par dagar fick man ofrivilligt en tidig form av cider i och med att musten jäste.
På 1950-talet började cidern att tillverkas industriellt i Sverige.

Välkommen på en ölprovning i Gamla stan, Stockholm


 

Öl från Flandern

Öl har varit flamländarnas favoritdryck i mer än två tusen år. Men vad är det då som gör deras öl så enastående?

Redan när romarna besatte regionen bryggdes öl. Den romerska historikern Tacitus observerade snabbt den flamländska svagheten: ”De kan stå emot hunger och kyla, men deras törst efter öl får dem på villovägar.” Medeltida munkar upptäckte att dricka öl inte var lyx utan en nödvändighet i Flandern. Det var deras uppgift att erbjuda mat och dryck till hungriga och törstiga tiggare och pilgrimer som kom till klostren. Men munkarna hade ett problem: dricksvattnet var inte alltid rent. Så de smarta munkarna löste problemet genom att koka vattnet och brygga öl istället - ölet smakade bättre än vattnet.

Trappistöl eller klosteröl

Öl bryggs fortfarande inom klostermurarna i Flandern. Trappistmunkarnas öl från Westvleteren, Westmalle och Achel är bland det bästa som produceras av bryggerierna i Flandern. Andra kloster som inte används som bryggeri längre har gjort avtal med bryggerier, som nu använder klostrets namn som varunamn på ett öl eller hela bryggeriet. Dessa kallas klosteröl. Ölet bryggs alltså inte på ett kloster utan använder bara dess namn. Välkända exempel är Affligem, Corsendonck, Ename, Grimbergen, Oostmalle och St-Bernardus.

Innan 1100-talet bryggdes ölet för det mesta hemma av kvinnorna. När bryggarna började etablera sina aktiviteter i städerna, blev ölbryggning ett erkänt yrke. Bryggarna bildade gillen och blev maktfulla medborgare, de fortsatte att vara respekterade genom de följande århundradena. Bryggaren i samhället var ofta borgmästaren.

Stark export

Hela Belgien har fortfarande ca 113 bryggerier men flesta finns i Flandern, spridda över hela den flamländska provinsen. Dessa bryggerier har de senaste årtiondena riktat sin uppmärksamhet mot utlandet och mer än en tredjedel av produktionen exporteras.

Fyra jäsningsmetoder och många olika slags öl

Vad är det som gör Flamländskt öl så speciellt? Det unika med Flandern och dess öl är alla olika jäsningsmetoder som används i regionen: överjäsning, spontanjäsning, blandad jäsning och underjäsning. Dessa olika jäsningsmetoder producerar ett stort antal öl som är unika.

 

1.Underjäsning

Det första kända ölet som producerades med underjäsning bryggdes i Pilzen år 1842. Väldigt ljus malt producerades genom att använda en teknik med avkylning och temperaturkontroll och där brygden tilläts jäsa på låg temperatur. Den nya ölstilen från Pilzen gavs senare det kortare namnet Pils, Pilsner eller Lager. Omkring år 1928, gick ett stort antal av belgiska bryggerier över till underjäsning. Pilsnern blev genast en succé och idag har de flesta större och mellanstora bryggerierna en pilsner i sin tillverkning. Andra sorters underjästa öl är eisbock, lyx öl, alkoholfri lager, dry och light. Amerikansk lager.

2. Överjäsning

Tack vare att Kejsaren Karl IV gillade "Novus Modus Fermentandi Cervisiam" kunde bryggare på 1300-talet börja använda humle som smaksättare. Humle kväver tillväxten av oönskade bakterier, vilket betyder att jästfloran får övertaget. Jästen är den enda kulturen som är aktiv vid höga temperaturer och kommer till ytan vid slutet av jäsningen. Detta resulterar i en rik fruktig arom och en fyllig smak. Överjästa öl finns som vita, blonda (ljusa) eller gyllene, bärnsten (rödbruna) och bruna. Alkoholprocenten varierar mellan 5 och 12 procent. Trappistölet och klosterölet hör naturligtvis till denna kategori. Här är en liten lista över andra sorters öl.

"Witbier" eller veteöl: Vete blandat med malt producerar ett grumligt öl som bara bryggdes på gårdar i den östra delen av Vlaamse Brabant. Vitölet, också känt som veteöl, har blivit en så stor succé under de sista tio åren att många bryggerier har framställt sin egen variant.

Specialöl: I motsats till de underjästa ölen, betecknar många bryggare sin överjästa öl för "Belges" (Belgiska). Senare har ordet ”ale” också lagts till märkesnamnet.

Starka ljusa öl: Detta är en kollektion av mästerliga ölsorter; klar öl, med ett fint skum och ibland en högre alkoholprocent: Brigand, Delirium Tremens, Duvel, Hapkin, Judas, Julius, Malheur, Piraat, Sloeber och Straffe Hendrik.

Biéres régionales (Lokala ölsorter)

Ett antal av den överjästa ölen kan inte klassificeras enligt listan ovanför eller med British ale. De är vanligtvis förknippade med en stad eller region: Arabier, Bink, Boskeun, Gouden Carolus, Grottenbier, Kasteelbeer, Oerbier, Kwak, Poorter, Tripel Karmeliet, Sint-Paul Dubbel, Sint-Sebastiaan Grand Cru och Uitzet.

3. Spontanjäsning

En typisk spontanjäst öl (Lambiek) från ett område känt som Zennestreek, inkluderar minst fem större grupper av vildjäst och är utsatt för påverkan av den omgivna luften. När ölet har svalnat till 22°C, tappas det på tunnor av ek för en lång mognadsprocess. Bryggarna och blandarna av Lambic är grupperade väster om Bryssel i Zennestreck (Boon, De Cam, De Keersmaecker, De Troch, 3 Fonteinen, Girardin, Hanssens, Lindemans, Oud Beersel och Timmermans). Två sådana bryggerier finns fortfarande i själva staden (Cantillon och Belle-Vue). Lambiek används också som bas för tre andra ölsorter.

Gueuze: Gueuze produceras genom att blanda en ung Lambiek med en gammal Lambiek eller med ett annat överjäst öl.

Fruktöl: Fruktöl är Lambiek blandat med frukt - oftast körsbär (Kriek) eller hallon (Framboos), men också andra frukter som persika eller äpple.

Faro: Till Faro har den bittersura Lambiek fått en tillsats av kandisocker, bränt socker eller sirap för att ge en söt, mildare smak.

4. Blandad jäsning

Blandad jäsning är jäst med blandad kultur. Denna jäsningsmetod har använts länge och producerar ett öl som är typiskt för södra Flandern med en rödbrun färg, såsom Bacchus, Bellegems Bruin, Bourgogne des Flandres, Petrus Oud Bruin och Rodenbach. De har fått mogna i stora trätunnor. Ölbryggningen och jäsningen är nästan identisk med överjäsning. Efter huvudjäsningen, pumpas en del av brygden över i en tunna av ek för att mogna i 18 månader. Efteråt filtreras ölet och blandas med ungt öl. 

Välkommen på en ölprovning i Gamla stan, Stockholm

 Läs mer om öl och aletyper: http://www.beeradvocate.com/beer/style/

Öl Quiz: http://mittkok.expressen.se/beer-quiz-vad-kan-du-om-ol/

Ölevent i Gamla stan! Baggus Events

Skriv utE-post

Webbproduktion KoBoToLo

';